Bloggen handlar först och främst om hundarna, ibland kommer det in lite annat också.. Trevlig läsning!

Sorg

2016-12-12

Jag tror att en och annan av er funderat varför jag varit så osynlig men det har varit och är en tung tid. Jag är så otroligt ledsen att meddela att en av Barney och Eldas bruna söner har drabbats av en mycket ovanlig tumör, papillärskivepitelcancer. Det visade sig idag vid CT att den spridit sig och det finns inget mer att göra, hur i helvete kan en liten valp drabbas av något sådant vill hela jag skrika, det är så förbannat orättvist. Jag känner så för hans familj som för några månader sedan hämtade en liten busig valp och som skulle ha många år tillsammans med honom, nu är allt hopp ute. Hjärnan kokar, hur kan en valp drabbas? Hur kan små barn drabbas? Hur kan man ibland konstatera på ett barn redan på ultraljud att de har en tumör? Varför blir det så? Varför?

Jag försöker tänka logiskt och förnuftigt, ibland drabbas någon och man vet inte varför- all cancer är inte ärftlig medan exempelvis vissa typer av bröstcancer hos kvinnor är det. Ibland föds det individer som är sjuka från början eller som insjuknar som väldigt unga, så har det alltid varit och så kommer det fortsätta vara hur gärna vi än önskar att det inte var så. Friska föräldrar får sjuka barn och sjuka barn har friska syskon, det finns inga garantier. Det Z fått är så ovanligt att den enda veterinären i Sverige som hade kunnat utföra strålning (om inte tumören spridit sig) endast hört talas om ett annat fall på en så ung hund och det var en cockerspaniel i USA. Z fick som ett stort sår i munnen som inte läkte utan som kom tillbaka trots att man tog bort det. Jag inser att vi flattuppfödare inte kommer lösa cancerns gåta när de allra mest kompententa forskare inom humanforskning kan det och cancer ökar både hos djur och människor. Men ändå...

Vi som valt bli uppfödare har ett stort ansvar oavsett ras. Har man dessutom flattar så gillar man utmaningar, det är lite som att välja ägna sig åt sjukamp. Men det ärrasen för mig, inte kan jag göra något mer förståndigt val som hade varit enklare. Det är som jag hade valt att gifta mig i något sorts resonemangsäktenskap med en människa jag inte älskade för att han hade mer pengar och bättre förutsättningar istället för att gifta mig med den jag var lycklig med. Och att leva med flattar gör en väldigt lycklig, det är so det är fredagkväll och fest trots att det är en regntung måndag.. 

Z har haft den bästa av familjer som verkligen gjort allt för honom men nu finns inget mer att göra, han är pigg och glad och har inte ont. 

Jag har också haft mycket tid på att fundera över om jag kan fortsätta att vara uppfödare och kommit fram till att det är dags att göra ett avslut, jag vill inte orsaka sådan smärta igen hos någon. Med drygt trettio kullar så är det inte första gången men det blir inte lättare, bara svårare. Jag kommer finnas där för er alla fina valpköpare men mer kan jag inte säga just nu. Jag hoppas hitta tillbaka till glädjen igen men jag måste också bearbeta förlusten, 25 års uppfödning som ska avslutas är nog som att inse att det är dags ge upp familjeföretaget som man lagt ner sin själ i. Lite som att blivit av med ena armen...

Jag har ansökt om att gå upp i tid till 100 % på jobbet, något måste jag ju fylla min tid med nu när jag inte längre kommer torka kisspölar, vaka över nyfödda och se till att kullens tjockis inte prenumerar på bästa juvret, släpa otaliga säckar valpmat, studera stamtavlor i timmar, svära över hur oteknisk jag är när hemsidan ska uppdateras, ha intentionen att baka fikabröd till valpköpare som sen allltid slutar med att jag åker till Ica och handlar.. Det handlar inte om att jag går upp i tid för att kompensera några inkomster för uppfödning är inget man gör pengar på. Jag kommer ha kvar mina fyra hundar som jag har och glädjas åt dem och åt er andra. Jag kommer tappa en stor del av min identitet, det är ju inte bara en hobby utan en livsstil som kräver och ger mycket till både mig och familjen.

Att vara uppfödare i medgång är inga problem men det är så tungt vara det i motgång, jag är alldeles för mycket känslomänniska för att förlika mig med sorgerna som drabbar valpköpare.

Det här inlägget blev rörigt men återspeglar nog bara hur alla känslor far omkring.

Alla tankar till lille Z med familj <3. 

Var rädda om varann,

Annica

 

 

Antal kommentarer: 1

2016-12-12 17:47:26 - Renée, www.concurro.se

Bästa, goaste Annica...du beskriver allt så himla bra. Jag har bara haft 4 kullar och ännu inte "hunnit" att drabbas så hårt. Jag vet dock att det kommer förr eller senare...det gör det för alla!!;(
Du har haft det lite extra tungt några gånger och att ha starka känslor över sina valpar och dess familjer är något sunt, men det bär också med sig något betungande som inte går över...man tänker på det hela tiden. Jag gråter floder när någon av avkommorna går bort och de ändå blivit över 10...jag kan gråta och fasa mig över när de som nu fyller 12 kommer att gå bort. Det är ju så man är engagerad som uppfödare och flatteälskare. Jag träffar ofta valpköpare från dig som har världens härligaste arbetsvilliga och snygga flattar - så något bra har du ju gjort genom åren(flower)(heart). det är stort och starkt av dig att berätta om vad som händer och det är det som gör att ändå utveckligen stärks genom forskning. Denna form av cancer låter helt förfärlig och ännu viktigare då att föra upp det i ljuset. All heder åt dig!! Det finns knappast några ord över...allt talar för sig självt och jag önskar dig lite frid och lugn och ro ett tag med det beslutet du tagit just nu - du kanske kommer igen(heart) Kram/Renée(heart)
Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden